Joakim Becker: en las noches recojo estrellas como un loco
Vill du ha en?
På nätterna
plockar jag stjärnor
som en galning.
Men det går bara o
m jag står på tå.
¿Quieres una?
En las noches
recojo estrellas
como un loco
Pero va bien
siempre de puntillas
Vem vet?
De döda vet
inget.
Så, jag är väl
död då
¿Quién sabe?
Los muertos no saben
nada.
Así que, seguramente
estoy muerto
Höjdskräck
Jag är så lång,
jag törs inte
titta ner.
Acrofobia
Soy tan alto,
no tolero mirar
hacia abajo.
Lögnaren
Aldrig förr
har jag väl
trott på
någon som
ljuger så
mycket.
Mentiroso
Nunca antes
he podido creer
en alguien
que miente
tanto.
Vill du ha en andra?
Jag har plockat
på tok för
många stjärnor.
Jag råkade få med
mig månen och
andra planeter
också.
Det blir spännande
att nagla fast dem
igen, för jag vet inte
alls var exakt de ska
vara.
Men det gör nog
inget om jag ändrar
lite.
¿Quieres otra?
Me he excedido
recogiendo
demasiadas estrellas.
Acerté a traer
conmigo la luna
y unos cuantos
planetas.
Será emocionante
ensartarlos de vuelta
porque no sé dónde
deberían estar.
Pero no pasa nada
si cambio su posición
un poco.
[Dikter ur I sällskapsrummet på en psykiatrisk klinik(Magnus Grehn Förlag, 2016), översättning till spanska av Aleisa Ribalta.]
Joakim Becker är född 1973 i Skåne och uppväxt i Adelöv utanför Tranås. Han är utbildad verkstadsmekaniker och har skrivit poesi sedan han var 17 år. Efter flera år som lagerarbetare och många år i psykiskt mörker, började
han på Sommenbygdens folkhögskola där uppmuntran och en nytändning fick honom att skriva allt mera dikt. Beckers dikter är skrivna i en lite naiv stil som för tankarna till beatpoesi, rock och punktexter.
Becker diktar sig ut ur sitt eget mörker med svart humor. Hans hjärna och psykiska dagsform står ofta i centrum. Becker fäktas mot sig själv och världen i sina dikter.
Joakim Becker nació en 1973 en Skåne y creció en Adelöv fuera de Tranås. Estudió para ser mecánico de taller y ha estado escribiendo poesía desde que tenía 17 años. Después de varios años trabajando en un almacén y muchos años en la oscuridad mental, comenzó en la escuela de arte para adultos Sommenbygden donde se reactivó su interés por la literatura y cuya estancia le hizo escribir más y más poemas. Los poemas de Becker están escritos en un estilo algo ingenuo que recuerda a la poesía naiv, ala poesía beat y algunas letras de rock y punk. Becker se imagina a sí mismo fuera de su propia oscuridad con un característico humor negro. Su cerebro y agilidad mental están a menudo en el centro. Becker lucha contra sí mismo y contra el mundo en sus poemas.