Edith Södergran: la tierra que no es
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar
och alltid skall älska.
La tierra que no es
Añoro la tierra que no es,
porque todo lo que es, estoy cansada de desear.
La luna me cuenta en runas plateadas
sobre la tierra que no es.
El país donde todos nuestros deseos se cumplen,
el país donde se sueltan todas nuestras cadenas,
el país donde se enfría nuestra frente hirviente
en el rocío de la luna
Mi vida fue una casa ardiendo.
Pero algo encontré y algo realmente gané …
El camino a la tierra que no es.
En la tierra que no es
Ahí va mi amado con su corona brillante.
¿Quién es mi amado? La noche es oscura
y las estrellas demoran la respuesta.
¿Quién es mi amado? ¿Cuál es su nombre?
Los cielos se arquean más y más alto,
y un niño se ahoga en una niebla interminable
Y no hallo respuesta.
Pero un niño no es más que certeza.
Y extiende sus brazos más alto que todos los cielos.
Y llega la respuesta: soy la persona que amas
y siempre amarás.
(Traducción del sueco al español: Aleisa Ribalta)
Edith Irene Södergran. (1892, S:t Petersburg, död 24.6.1923 i Raivola på Karelska näset). Gav ut Dikter (1916); Septemberlyran (1918); Brokiga iakttagelser (1919); Rosenaltaret (1919); Framtidens skugga (1920); Landet som icke är [Efterlämnade dikter] (1925); Min lyra. Dikter i urval (1929); Edith Södergrans dikter (1940); Triumf att finnas till. Dikter i urval (1948); Samlade dikter (1949); Ediths brev. Brev från Edith Södergran till Hagar Olsson (1955, till fi. 1990); Samlade dikter (1957); Dikter 1907−1909 (1961); Dikter och aforismer. Samlade skrifter 1 (1990); Som en eld över askan. Edith Södergrans fotografier (1993); Edith Södergrans brev. Samlade skrifter 2 (1996).
Aleisa Ribalta (La Habana, 1971). Nacida en Cuba, reside en Suecia desde 1998. Poeta, traductora y coordinadora cultural. Ha publicado Talud (Ekelecuá Ediciones, 2018), poemario traducido también al catalán en edición bilingüe (bokeh, 2018) y Tablero (Verbo Desnudo, 2019). Ha participado en las antologías Poesía escrita por mujeres (Verbo(des)nudo, 2018) y Todas las mujeres (de fulanas y menganas) (Fundacionarte, 2018). Coordina el cuaderno digital La Libélula Vaga (www.lalibelulavaga.com), donde se difunde autores de todo el mundo.