Bengt Berg: brillando en la tranquila luz de las vocales
Poemas de la primavera en ciernes
Escribo en letra pequeña,
afuera copos de nieve en la oscuridad,
Escucho y presiento
la incipiente primavera
cigarra – tú!
Sentarse al volante
y horadar en sí mismo por entre un remolino
de ideas, oscuridad de la nieve
con un chelo
entre el martillo
y el yunque
Como si el silencio
fuera un reloj de pared agotado,
Ese augurio
de huellas diagonales de trineos
con sabor a óxido, una ternura
que va abriéndose camino
a través de la gramática
Ir hacia adelante
con una confianza indescifrable
como primavera en camino,
y las hojas de arce, ya
brillando en la tranquila luz de las vocales
Entonces el día abre su ojo
y nos vemos
el uno al otro
Exilio
En la extraña ciudad de lenguaje incomprensible
caminas por calles desconocidas;
ni siquiera el agua del río
que fluye bajo el puente de piedras
puedes nombrar
Y allí estás otra vez
solo con tu propia sombra
filtrada lentamente sobre el asfalto
como la melodía lejana
de un instrumento desafinado
Entonces, de repente
un ave pequeña te descubre,
enfrenta tu mirada
con sus ojos como granos de pimienta
antes de perderse otra vez
en el crepúsculo
Tarde atemporal
Una suerte de cajón vacío de voces
Algunos pensamientos lujuriosos,
perderse en sí mismo,
preguntarle a su propia sombra
hacia dónde vamos
la raíces del camino
se extienden
en la misma dirección que el deseo
y la hormiga trata en vano
de mostrarnos lo trascendental
Caramba, uno piensa
como si estuviera en el asiento trasero
de un taxi en el Cairo
y tratara de discernir la diferencia
entre el olor del humo
del cigarrillo del conductor y los gases
que se cuelan a través
de la enervante ventana
(sin titulo)
todo lo que existe es
lo que es existe: una mano,
los dedos de la mano, hasta
la mugre debajo de la uña del dedo meñique
las sombras persisten incluso cuando el sol se ha puesto
porque el sol estuvo, instantes de felicidad
y ternura, besos de cuando la luz estaba justo allí y por ello existen
y besos de cuando la oscuridad estaba más que cerca, en la proximidad
de lo grande, lo intraducible,
existes, tú eres y yo soy, es
octubre y es bello existir.
Vårvinterdikter
Skriver de minsta bokstäverna,
snöflingor där ute i mörkret,
jag lyssnar och hör
vårvinterns första
cikada – du!
Att sitta i bilen
och borra sig genom malströmmen
av tankar, snömörker
med en cello
mellan hammaren
och städet
Som om tystnaden
vore ett väggur som tröttnat,
den där känslan
av sparkstöttingsdiagonaler
med smak av rost, en ömhet
som letar sig fram
genom grammatiken
Att gå framåt
i en obegriplig förtröstan
som vore våren på väg,
och lönnens löv, redan
glödgade i vokalernas stillsamma ljus
då öppnar dagen sitt öga
och vi ser
varandra
Exil
I den främmande staden med det obegripliga språket
vandrar du längs de obekanta gatorna;
inte ens flodens vatten
som rinner in under brons stenvalv
vet du namnet på
Och du står där åter
alldeles ensam i din egen skugga
som sakta sipprar ut över asfalten
som en avlägsen melodi
ur ett ostämt instrument
Men så plötsligt
får en liten fågel syn på dig,
möter din blick
med sina pepparkornsfärgade ögon
innan den försvinner
in i skymningen
Eftermiddagstidlöshet
Ett slags skåp tomt på röster
Få tankar med lyster,
gå vilse i sig själv,
fråga sin egen skugga om
vart man är på väg;
roten på stigen
sträcker på sig
i samma viljas riktning
och myran försöker förgäves
undervisa i det meningsfulla
Jaha, tänker man
som om man satt i baksätet
på en taxi i Kairo
och försökte urskilja doft-
gränsen mellan chaufförens
cigarrettrök och avgaserna
som sugs in genom
det nervevade fönstret
(utan titel)
allt som finns finns,
det som är är: en hand,
handens fingrar, till och
med lorten under vänster lillfingernagel finns
skuggorna finns även när solen gått ner
därför att solen fanns, stunder av lycka
och ömhet, kyssar när ljuset var just där och då, finns
och kyssar när mörkret var mer än nära, i närheten
av det större, det oöversättbara,
finns, du finns och jag, det är
oktober och det är fint att finnas
(Traducidos del sueco al castellano por Aleisa Ribalta)
Bengt Berg (Torsby, 1946, norte de Värmland, Suecia). Poeta, fotógrafo, viajero. Después de estudiar en varias universidades suecas, ha vivido de su escritura desde mediados de los años setenta. Ha publicado cerca de 30 libros, la mayoría de poesía y muchos en colaboración con varios artistas visuales. En los años 70 y 80 fue uno de los editores de la revista Rallarros y desde 1990 dirige la editorial Heidruns Förlag, junto con Gun-Britt Karlsson. Este año, Bengt Berg ha recibido tres becas: Lagerlövet de la Academia Värmland, la beca BengtAnderberg y la beca Göran Palm.
Bengt Berg(Torsby, 1946, norra Värmland, Sverige). Poet, fotograf, resenär. Efter studier vid olika svenska universitet har han levat som fri författare sedan mitten av 1970-talet. Berg har utgivit ett 30-tal böcker, mest poesi och många i samarbete med olika bildkonstnärer. Under 1970- och 80-talen var han en av redaktörerna för tidskriften och förlaget Rallarros och sedan 1990 driver han Heidruns Förlag, tillsammans med Gun-Britt Karlsson. I år har Bengt Berg tilldelats tre stipendier: Lagerlövet från Värmländska Akademien, BengtAnderberg-stipendiet och Göran Palm-stipendiet.