Thilda Rydberg: las últimas gotas tuyas y mías

 
 
 
 
Regnet
 Störtande, 
 porlande, 
 duggande. 
 Skrik och lättnad. 
 Bortrövade ord. 
 Naturens andhämtning. 
 
 I ett rum
 Under den finns en skugga
 I den finns vad du vill
 Du kan gömma mörkret i den och vara där för en stund
 Du kan också välja att sluta ögonen och ta en blund
 Du kan stänga igen den som en kork omsluter en flaska
 Du kan förloras in i dess otroliga djup 
 Och bli vilseledd till ett högt skräckfyllt stup
 Under slaveri kan ditt blod spilla
 Men under vissa dagar är det bara helt stilla
 Du kan gömma dig själv därinne
 som du kan bli fängslad och torterad
 Här kan det också vara så att du har ditt minne
 Ibland kan du bli galen av dess innehåll
 Men ibland tycker vi att det är vackrare i moll
Det som var kvar av oss
Jag försökte rädda det som var kvar av oss
De sista dropparna av världshaven
De sista isarna av glaciärerna 
Löven innan de begravdes under snön
Kärleken som sipprade igenom våra händer som sand
Jag försökte rädda det som var vi
Men det som var kvar av oss
Var en glidande istapp som föll ner och krossades i tusentals bitar
Och bitarna smälte så småningom
Och vattnet blev de sista dropparna av dig och mig
I ett litet glas, som du kastade i marken
Kvar var vi i spillror
Och ingen vill någonsin plåstra om trasiga bitar
Om de inte älskar dig tillräckligt att dina sista droppar räcker 
 
 
 
Lluvia
 Decadente,
 susurrante,
 tintineo.
 Grito y alivio.
 Palabras desperdiciadas.
 El aliento de la naturaleza.
 
 En una habitación
 Debajo hay una sombra
 Allí está lo que anhelas
 Puedes ocultar la oscuridad en ella y quedarte por un tiempo.
 También puedes optar por cerrar los ojos y echar un pestañazo.
 Puedes clausurarla de nuevo como un corcho cierra una botella
 Puedes perderte en sus increíbles profundidades
 Y ser llevado por mal camino a un desolador abismo
 Durante la esclavitud, tu sangre puede derramarse
 Pero ciertos días está todo tranquilo.
 Puedes esconderte aquí
 también puedes ser encarcelado y torturado
 Aquí también puede ser que conserves tu memoria
 A veces puedes volverte loco con lo allí contenido
 Aunque otras veces sabemos que lo más hermoso es tal vez lo ínfimo
 
 
Lo que quedaba de nosotros
 
Traté de salvar lo que quedaba de nosotros
Las últimas gotas del océano
Los últimos hielos de los glaciares
 Las hojas antes de ser enterradas bajo la nieve
 El amor que goteaba de nuestras manos como arena
 Traté de salvar lo que éramos
 Pero qué eran los restos de nosotros sino
 Un carámbano resbaladizo cayendo y estallando en mil pedazos
 Y las partes finalmente se derritieron
 Y el agua se convirtió en las últimas gotas tuyas y mías
 En un vaso pequeño, que arrojaste al suelo
 Todavía estábamos en las fracciones del alud
 Y nadie quiso remendar las piezas rotas
 Como si no te amaran lo suficiente, para que tus últimas gotas bastaran
 
Thilda Rydberg. (2001, Sverige). Har precis tagit studenten. Börjar denna hösten utbildningen: Svenskt Litteratur- och Språkvetenskap samt Historia på universitet. Skriver både poesi och prosa och är intresserat av mysterium, drama och historia. Har två färdiga romaner opublicerade och skriver den tredje som kompletterar trilogin, nu under redigeringsprocess. Som författare och sedan en väldigt tidig ålder har deltagit i Young Writers Lab och andra festivaler och worshops. Numera har hon fått en stipendium för att skriva denna sommaren på Platsens Författare i Tranås av Region Jönköping.
Thilda Rydberg. (2001, Suecia). Acaba de terminar los estudios de pre-universitario. Empieza este año los estudios de Lengua y Literatura sueca así como también de Historia. Escribe poesía y prosa, se interesa epsecialemnte por el misterio, el drama y la historia como temática esencial. Ha terminado ya dos novelas y está en proceso la que completa la trilogía. Como escritora y desde muy joven ha participado en talleres, festivales y workshops. Recientemente ha recibido un estipendio para escribir durante el verano en Tranås concedido por la región de Jönköping.

