Justo Jorge Padrón: la magia vibrante del planeta




LA MANO QUE TE ESCRIBE

No son fechas ni historias las horas que abrazamos,
ni siquiera un puñado de palabras
o bandada de imágenes en el aire elocuente.
Desde mi frente salta el caudal de tu nombre,
y en aquella agua inmóvil que te mira
desde el pasado, vives siempre igual a tí misma,
sin que los años pueden calcinarte.

Esbozo tu perfil de nieve, signos
que el invierno me dicta con su verdad severa.
Risa blanca, abedules, lenta fascinación,
tiempo sin tiempo, días en la noche,
sol que regresa a su hontanar de aromas
junto al fuego domado del refugio.

El mundo se diluye en tu mirada,
La página que quiere conservarte
desde una eternidad que duele y queda.

Sólo muere la mano que te escribe.




HANDEN SOM SKRIVER DIG

Timmarna som vi omfamnar är inte datum eller historier
inte ens en handfull ord
eller en samling bilder i den uttrycksfulla luften.
Från mitt huvud far ditt namns rikedom,
och i det där orörliga vattnet som ser dig
från det förflutna, lever du alltid och är dig lik,
utan att åren förbränner dig.

Jag skissar på din profil av snö, tecken
som vintern dikterar för mig med sin strikta sanning,
ljust skratt, björkar, långsam tjuskraft,
tid utan tid, dagar på natten,
solen som vänder åter till sin källa av dofter
vid fristadens kontrollerade eld.

Världen löses upp i din blick,
sidan som vill bevara dig
från evigheten som smärtar och finns kvar.

Det är bara handen som skriver dig som dör.




KLEO

Kleo, tu siempre el manantial del cielo.
Del firmamento virgen eres tú la elegida
por el júbilo alado, por la gracia entregada
hasta un rango inusual, desconocido.
Derrochas tu movible obstinación,
aleteando, ingrávida y fragante
en el entorno puro que enaltecen las diosas,
con la dulce ansiedad de sus premonicionens.

¿Acaso son los sueños que contienen
el frescor exquisito de la invicta alborada?

Naces del Arco Iris como ondina invisible
que amorosa se abraza a nuestro cuerpo
y extasiada se torna transparente.
Provienes de un susurro que excita
cualquier amanecer estremecido,
con esa desnudez abrumadora
que nos alza en la gloria más íntima del alma.
Me envuelves con arpegios matinales.

Órfica y seductora emerges de tu lira
en viaje hacia el espacio con tu ondulante música
para darme la magia vibrante del planeta.




KLEO

Kleo, du är alltid himmelens källa.
Du är den utvalda på det orörda himlafästet
genom den bevingade glädjen, genom den hängivna nåden
upp till en ovanlig, okänd rang.
Du slösar med din rörliga envetenhet,
viftande, lätt och välluktande
i den rena omgivning som gudinnorna lovordar
med deras föraningars ljuva oro.

Är det kanske drömmarna som består av
den segervissa gryningens utsökta friskhet?

Du föds ur Regnbågen som osynlig undin
som kärleksfull omfamnar oss
och i extasen blir genomskinlig.
Du kommer från viskningen som upprör
vilken omskakande morgon som helst,
med denna förkrossande nakenhet
som lyfter oss till själens innersta salighet.
Du sveper in mig med morgonens arpeggion.

Orfiskt och förföriskt uppstår du ur din lyra
med din gungande musik på väg mot rymden
för att ge mig planetens skälvande magi.


(Poemas pertenecientes a Cien poemas de amor para Kleo de Justo Padrón en traducción al sueco de Thomas Almqvist)

(Thomas Almqvist signerar Spanien i mitt hjärta på statsbiblioteket)



Thomas Almqvist är född och uppväxt i Linköping, där han fortfarande bor. I 37 år arbetade han som bibliotekarie på Norrköpings Stadsbibliotek. När han inte översätter spansk lyrik, verkar han som litteraturkritiker i Skånska Dagbladet, vilket han gjort sedan 1987. Han skriver även recensioner i nättidskriften Opulens och recenserar skivor och böcker i Jefferson Blues Magazine. Spanien i mitt hjärta – elva spanska favoritpoeter i urval och översättning är hans tredje bok. Den innehåller översatta dikter av Antonio Machado, Federico García Lorca, Miguel Hernández, Rafael Alberti, Emilio Prados, Gabriel Celaya, Vicente Aleixandre, León Felipe, Blas de Otero, José Agustín Goytisolo och Carlos Bousoño och introduktioner till var och en. Tidigare har han skrivit Från Madrid till Mexiko City och Montevideo – en resa i spansk, latinamerikansk och portugisisk litteratur och kåserisamlingen Den pendlande bibliotekarien, som båda finns som e-böcker.


Justo Jorge Padrón. Föddes 1943 på Kanarieöarna, men bor sedan många år i Madrid. Han bodde i Sverige i många år och var gift med Monica Jorge. Han kan alltså svenska, men enligt egen utsago inte tillräckligt för att kunna översätta sina egna dikter. Han är tidigare översatt till svenska av Artur Lundkvist och Monica Jorge. Den diktsamlingen heter Helvetets kretsar (1976). Han var mycket god vän med Vicente Aleixandre, som också var hans mentor och store inspiratör. När Aleixandre tilldelades Nobelpriset i litteratur 1977, var det Padrón som tog emot det, eftersom Aleixandres dåliga hälsa inte tillät honom att resa till Stockholm. Padrón har idag gett ut över 30 diktsamlingar. Planen är att det ska bli två böcker nu – en med 100 kärleksdikter skrivna till Kleo, hans hustru sedan många år tillbaka, och en antologi med dikter från samtliga diktsamlingar. De båda dikterna ovan är hämtade ur kärleksdikterna till Kleo.

Compartir esta entrada