Joakim Becker: Y tú me pides que sea yo mismo
Emos
Att se
svärtan gör
oerhört
ont
Så jag hissar
upp rullgardinen
och dränker
henne i
ljusflödet
Emos
Ver lo
obscuro duele
increíblemente
mucho
Así que subo
la persiana
y le dejo
ahogarse
en el flujo de luz
Avvikande identitet
Jag bär
på överflödigt
arvsmassa
och knepiga gener
Dessutom har jag
ett dna som inte
överensstämmer
med verkligheten
Och du säger att
jag ska vara
mig själv.
Identidad alterada
Porto
un exceso
de materia hereditaria
y genes extraños
Además
un adn que no
se corresponde
con la realidad
Y tú me pides
que sea
yo mismo.
Hos psykologen
En sten föll
bort,
men jag har
fler bumlingar
att handskas
med innan jag
är klar för
dagen.
En el psicólogo
Me quité un
peso de encima,
pero aún tengo
más idiotas
a tratar
antes de
que termine
el día.
[Dikter ur se upp (fri press förlag, 2022), översättning till spanska av Aleisa Ribalta]
Joakim Becker är född 1973 i Skåne och uppväxt i Adelöv utanför Tranås. Han är utbildad verkstadsmekaniker och har skrivit poesi sedan han var 17 år. Efter flera år som lagerarbetare och många år i psykiskt mörker, började han på Sommenbygdens folkhögskola där uppmuntran och en nytändning fick honom att skriva allt mera dikt. Beckers dikter är skrivna i en lite naiv stil som för tankarna till beatpoesi, rock och punktexter. Becker diktar sig ut ur sitt eget mörker med svart humor. Hans hjärna och psykiska dagsform står ofta i centrum. Becker fäktas mot sig själv och världen i sina dikter.
Joakim Becker nació en 1973 en Skåne y creció en Adelöv fuera de Tranås. Estudió para ser mecánico de taller y ha estado escribiendo poesía desde que tenía 17 años. Después de varios años trabajando en un almacén y muchos años en la oscuridad mental, comenzó en la escuela de arte para adultos Sommenbygden donde se reactivó su interés por la literatura y cuya estancia le hizo escribir más y más poemas. Los poemas de Becker están escritos en un estilo algo ingenuo que recuerda a la poesía naiv, ala poesía beat y algunas letras de rock y punk. Becker se imagina a sí mismo fuera de su propia oscuridad con un característico humor negro. Su cerebro y agilidad mental están a menudo en el centro. Becker lucha contra sí mismo y contra el mundo en sus poemas.