Ebba Lindqvist: cantar de olas contra los talones al caer la noche
Vi som är födda vid havet
Vi som är födda vid havet,
var vi bor gör detsamma.
Det blåser alltid en vind
omkring vårt hus.
Vi vaknar med salt på tungan.
Våra vägar bär över branta berg,
och vi kämpar alltid mot stormen.
Rensopat och bart
ligger vårt liv framför oss —
en öde berghäll,
ensam med solen och vågorna.
Nosotros, los nacidos junto al mar
Nosotros, los nacidos junto al mar,
hacemos lo mismo allí donde vamos.
Siempre sopla algún viento
rondando nuestra casa.
Nos despertamos con sal en la lengua.
Van nuestros caminos a empinadas montañas,
y siempre luchamos contra la tormenta.
Limpia y desnuda
se tiende nuestra vida ante nosotros —
un barranco desierto y rocoso,
solo ante el sol y las olas.
Hav
Jag är törstig.
Vill du ge mig att dricka?
Jag begär bara havet,
till det ändlösa havet vill jag gå.
Ingen kan stilla
mitt hjärtas hunger,
ingen man på jorden
kan ge mig vad jag önskar:
vågornas sång emot hällarna,
då kvällen faller på.
Mar
Tengo sed.
¿Quieres darme de beber?
Solo necesito mar,
hacia el mar infinito quiero ir.
Nadie puede saciar
el hambre de mi corazón,
ningún hombre en la Tierra
puede darme lo que pido:
cantar de olas contra los talones,
al caer la noche.”
Såsom man flyr från den älskade,
inte orkar förtäras i ett, i ett,
så har jag flytt från havet.
Men snart kommer tiden, då jag måste dit igen,
sitta vid havet och veta,
att det är det enda på jorden.
Och såsom till sist allt liv är förgäves,
som man lever allena
utan den älskade,
så vet jag,
att dessa soliga dagar i skogen
och denna fågelsång, som jag lyssnar till,
skall jag genast ge upp för ett stråkdrag
av vinden från havet.
Así como quien huye del ser amado,
temiendo fusionarse los dos en uno, en uno,
así he huido yo del mar.
Pero pronto llegará el tiempo, en que allí he de regresar,
sentada junto al mar sabiendo,
que es lo único en la Tierra.
Y como al fin y al cabo toda vida es en vano,
hemos de vivir en soledad
sin quien amamos,
así lo sé,
como sé que estos días de bosque soleados
y este canto de aves, que ahora escucho,
también habré que abandonar rendida de golpe
por ese viento venido del mar.
(Traducción al español de Aleisa Ribalta Guzmán)
Ebba Lindqvist(utgav sammanlagt fjorton diktsamlingar fram till 1966. Hon fick både Bellman- och Ferlinpriset fyra år senare för vad som måste sägas vara en väsentlig lyrisk insats. Hon dog vid 87 års ålder 1995. Att hennes poesi inte upphört att engagera visas av att hennes samlade dikter sedan 1997 utkommit i tre upplagor.
(Källa: https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/LindqvistE;
(Jonas Ellerström, efter Birgitta Bergsten biografi av Ebba L.)
Ebba Lindqvist(1908-1995) fue una poeta de Gotemburgo que publicó un total de catorce poemarios hasta 1966. Recibió los premios Bellman y Ferlin cuatro años más tarde por lo que debe considerarse un aporte lírico esencial, pero entonces había dejó de publicar. Murió a la edad de 87 años en 1995. Que su poesía no ha dejado de interesar lo demuestra el hecho de que su recopilación de poemas se ha publicado en tres ediciones desde 1997.