(Discurso en el Congreso de los Diputados)




Du är dömd

Är du som dem andra, en del av rollspelet ’Vår tid’?
Eller sitter du utanför som en skakande skyltdocka?
Har du en gång blivit utkastad får du aldrig en roll igen.
Dem stänger sina entréer, dem gör allt som står i deras makt för din frånvaro.
Dem låter dig sitta och långsamt tyna bort.
Som en droppe regn låter dem dig falla ner mot gatan.
Där hör du hemma, där är du för evigt fast.

Du skulle hållit dig till manus.

Din röst kommer aldrig mer replikera.
Du kommer inte längre kunna se, ty dina ögon ligger inte i dina hålor.
Regissören beklagar.
Du har inget värde.
Du har inget av värde.
Ändå känner du ner på dina slitna lortiga byxor.
Är fickorna öppna? – Ja det är dem.
Är kistorna öppna? – Din är stängd.
Ridån dras för.
Du är dömd.




Estas condenado

¿Eres como los otros, parte de este juego de roles que es ‘Nuestro tiempo’?
 ¿O estás sentado afuera como un maniquí tembloroso?
 Una vez has sido expulsado, nunca más volverás a tener un papel.
 Cierran sus puertas, hacen todo lo que está a su alcance por tu ausencia.
 Te dejan sentarte y desaparecer lentamente.
 Como una gota de lluvia, te dejan caer por la calle.
 Ahí perteneces, ahí estás para siempre atascado.

 Debiste haberte ajustado al guion.

 Tu voz nunca más se escuchará.
 Ya no podrás ver, porque tus ojos no están en tus cuencas.
 El director se disculpa.
 No tienes valor.
 No tienes nada de valor.
 Aún así, te sientes humillado con tus pantalones cortos harapientos.
 ¿Están abiertos los bolsillos? – Sí, lo están.
 ¿Están abiertos los ataúdes? – El tuyo está cerrado.
 Hora de bajar el telón.
 Estás condenado




Om det finns en man på månen

Om det finns en man på månen
och han har ett enda syfte i livet –
att speja ner på oss människor.
Då kommer han hastigt vittna
hur vi meningslöst, så meningslöst,
sliter fram kastruller ur köksskåpen och skurar golven.
Han kommer se hur barnen
växer ifrån sina vaggor.
hur arbetarna
jagar en mening med livet.
hur staten
mjölkar medborgarnas spenar.
hur rörelser
vrålar och skriker för allt de inte har.

och hur en man i ett iskallt land
ler och gnider sina händer,
sittandes på en triumferande häst,
för att han föddes till att bli tsar.



Si hay un hombre en la luna

Si hay un hombre en la luna
y tiene un propósito en la vida:
será menospreciar a los humanos.
Entonces él atestiguará rápidamente
cómo somos un sinsentido, un total sinsentido,
que pulimos sartenes de la alacena y fregamos los pisos.
Verá como los niños
crecen y abandonan sus cunas.
cómo los trabajadores
se desgastan por darle sentido a la vida.
cómo el estado
ordeña las tetas de los ciudadanos.
cómo los movimientos
se pelean y vociferan por todo lo que no tienen.

y cómo un hombre en un país de hielo
sonríe y se frota las manos,
sentado en un caballo triunfante
porque nació para ser un zar.




Jag granskar mig själv…

Jag granskar mig själv från ven till ven
men när jag kommer till blodomloppets reningsverk finner jag bara dig. 
Därinne är du fast. Du kommer inte loss. Ska jag släppa dig ut?
Du måste skakas om i varje slag – om jag öppnar det upp – skulle allt vara slut.
Håller du mitt inferno? Det som isar och sedan smälter mitt inre igen. 
Jag granskar mig själv från ven till ven
men när jag kommer till blodomloppets reningsverk finner jag bara dig.




Me recorro a mí mismo…

Me recorro a mí mismo de vena en vena
cuando sigo el ciclo de purificación de la sangre solo regreso a ti.
Ahí dentro estás atrapada. No puedes salir. ¿He de liberarte?
Te sacudirás en cada latido – si lo destapo – puede ser el final.
¿Vives en mi inferno? Esto que hiela y luego se derrite otra vez dentro.
Me recorro a mí mismo de vena en vena
cuando sigo el ciclo de purificación de la sangre solo regreso a ti.



Jonathan Jansson är född 2003 i Huddinge, Stockholm och uppvuxen i Aneby, Småland. Han går sitt andra år på Holavedsgymnasiets samhällslinje och har planer att bli statsvetare. Hans dikter genomsyrar en stark intresse for mänskligheten, samhällsfrågor och politik. Jonathan har hållit tal i Sveriges riksdag och är även medlem i ett politiskt ungdomsförbund. Han har också ett starkt lyriskt engagemang och en kärlek för litterära gestalter. Jonathan skriver lika mycket prosa som poesi. Flera av hans noveller är opublicerade.

Jonathan Jansson nació en el 2003 en Huddinge, Estocolmo y creció en Aneby, Småland. Está cursando el segundo año en Holavedsgymnasiets en el Programa de Ciencias Sociales y tiene planes de estudiar Ciencias Políticas. Sus poemas transpiran un fuerte interés por la humanidad, los temas sociales y la política. Jonathan ha pronunciado este año un discurso en el Congreso de los Diputados de Suecia y es miembro de la Asociación de Jóvenes Políticos. Así mismo siente un fuerte compromiso lírico y un gran amor por la literatura. Jonathan escribe tanto prosa como poesía. Algunos de sus cuentos y novelas permanecen inéditos.

Share this Post