Peter Nyberg: buscándose a contraluz hacia la nada




Fotografier
 
Pappa står vid planet på Nya Guinea i sin vapenrock.
Han ler, vinkar. Solen faller över honom.
 
Bredvid sitter en flicka på en gunga,
bakåtlutad med benen rakt ut.
Kjolen fladdrar.
 
Bakom fotografierna
ett glas vatten.
 
Pappa står också bredvid sjuksängen,
skjortan vit med ett svart streck över magen.
Mammas hy är grönaktig.
Det är snart dags,
de nio timmarna är över.
Snart.
 
Ett kors slår ut från huvudet.
Han lyfter glaset,
suger i sig vattnet.
Snart dags.
 
Hennes älskare från gymnasiet
föll i ett duschrum för många år sedan.
Hans hjärta en klump kött,
något slocknade inom henne.
Snart dags.
 
Ett kors
förtonar
långsamt.
Dags.
Han reser sig
tar hennes hand.
Även hon
förtonar.
 
Dold bakom mannen och flickan,
en ung kvinna med sitt barn
tätt mot bröstet.
Hennes hand skyddande
över det hårlösa huvudet.
 


 

 
Sorl
 
Strandljuden.
Korgarna, badlakanen, solstolarna.
Det sövande bruset och en tung sol.
 
Han leker med kameran.
Zoomar in
pojkarnas lek på pontonbryggan.
 
Vid strandkanten,
blinkar hon, söker i motljuset
men ingenstans.
 
Tre pojkar kastar sig i vattnet,
bryter ytan
skrikande.
 
Objektivet surrar, låser fokus.
Fingertoppen
trycker långsamt in. 
 
Hennes egentliga skrik
ska komma senare. Nu
förstelningen.
 
 

Dikterna i poetens röst:




Fotografías
 
Papá está junto al avión de Nueva Guinea con su traje de gala.
Sonríe, saluda. El sol se derrama sobre él.
 
Al lado hay una niña sentada en un columpio,
recostada hacia atrás con las piernas estiradas.
La falda revolotea.
 
Detrás de las fotografías
un vaso de agua.
 
Papá también está de pie al lado de una cama de enfermo,
la camisa blanca con una veta negra en el vientre.
La tez de mamá es verdosa.
Pronto ha de llegarle su tiempo,
las nueve horas han pasado.
Pronto.
 
Una cruz apunta a la cabeza.
Él levanta el vaso
bebe el agua.
Casi la hora.
 
Su amante del instituto
resbaló en un cuarto de baño hace ya mucho.
Su corazón un trozo de carne inerte,
algo murió dentro de ella.
Casi la hora.
 
Una cruz
se desvanece
lentamente.
Es la hora.
Él se levanta
toma su mano.
Ella también
se desvanece.
 
Escondido detrás del hombre y la niña,
una mujer joven con su hijo
bien apretado a su regazo
Su mano protectora
sobre la cabeza sin pelo.
 
 
 
 

Murmullo
 
Sonidos de playa.
Las cestas, la toalla de baño, las tumbonas.
Rumor adormecedor y sol radiante.
 
Él juega con la cámara.
logra ampliar
el juego de los niños en el puente de barrotes.
 
En la playa,
ella parpadea, buscándose a contraluz
hacia la nada.
 
Tres muchachos se tiran al agua
golpean la superficie
gritando.
 
Zumbido del lente, se clava el enfoque.
La yema del dedo
empuja lentamente.
 
El verdadero grito de ella
vendrá luego. Ahora el instante
eternizado.
 


(Ur Palliativ vård (2016) Magnus Grehn Förlag,
De Cuidados paliativos (2016) Magnus Grehn Förlag)

Poemas en la voz de la traductora:


(Traducción de Aleisa Ribalta)




Peter Nyberg har givit ut tre diktböcker: Palliativ vård (2016), Våldsvana (2018) och Spillolja (2019), den sistnämnda tillsammans med Henry Bronett. Han skriver essäer och litterär kritik i Ny Tid och punktvis till andra tidskrifter. Tillsammans med Peter Björkman grundade och drev han tidskriften Populär Poesi mellan 2009 och 2019. Till vardags arbetar han som litteraturutvecklare för Region Jönköpings län.

Peter Nyberg ha publicado tres poemarios: Cuidados paliativos (2016), Hábito de violencia (2018) y Aceite residual (2019). Escribe ensayos y sus críticas literarias han sido publicadas en Ny Tid, Horisont y colabora con otras publicaciones periódicas. Junto a Peter Björkman fundó y dirigió la revista literaria Populär Poesi en el período entre el 2009 y el 2019. Trabaja como asesor y desarrollador de proyectos literarios en la región de Jönköping, Suecia.

Aleisa Ribalta (La Habana, 1971). Nacida en Cuba, reside en Suecia desde 1998. Poeta, traductora y coordinadora cultural. Ha publicado Talud (Ekelecuá Ediciones, 2018), poemario traducido también al catalán en edición bilingüe (bokeh, 2018) y Tablero (Verbo Desnudo, 2019). Ha participado en las antologías Poesía escrita por mujeres (Verbo(des)nudo, 2018) y Todas las mujeres (de fulanas y menganas) (Fundacionarte, 2018). Coordina el cuaderno digital La Libélula Vaga (www.lalibelulavaga.com), donde se difunde autores de todo el mundo.

Compartir esta entrada