Lars Gustaf Andersson: uno nunca imagina que la verdad pueda existir en la verdad

Den ena porten efter den andra öppnas.

En är av elfenben och en annan av horn,

Den ena porten efter den andra

öppnas. En är av elfenben och

en annan av horn, men jag vet

inte vilken som släpper igenom

de sanna drömmarna. Nu springer

vi här, av och an, som Almqvists

kirurger kvällen då skottet

skulle ljuda: ”Ni blir oigenkännlig,

ingen människa skall tro, att kirurgen

klätt ut sig till kirurg; man

gissar aldrig att sanning

kan finnas i sanningen…”

[Dikt nr 2 (ur 21 dikter, 1991)]

Se abre una puerta tras otra. Una

es de marfil y la otra es de hueso,

no sé cuál conduce a los sueños verdaderos.

Corremos nosotros ahora, de aquí para allá,

como los cirujanos de Almqvist la noche en que

el disparo sonaría: «Sin capacidad de reconocer,

nadie puede creer que el cirujano

se ha disfrazado de cirujano; uno

nunca imagina que la verdad

puede existir en la verdad…”

(Traducción del sueco al castellano de Aleisa Ribalta Guzmán)

Lars Gustaf Andersson är professor i filmvetenskap vid Lunds universitet. Senast utgav han tillsammans med John Sundholm The Cultural Practice of Immigrant Filmmaking (2019). Han har sedan debuten 1986 utgivit sju diktsamlingar, senast Kvartett (2018).