Joakim Becker: Y tú me pides que sea yo mismo

(Foto: Cortesía del autor)

 

Emos

Att se

svärtan gör

oerhört

ont

Så jag hissar

upp rullgardinen

och dränker 

henne i

ljusflödet

 

 

Emos

Ver lo

obscuro duele

increíblemente

mucho

Así que subo

la persiana

y le dejo

ahogarse

en el flujo de luz

 

 

Avvikande identitet

Jag bär

på överflödigt

arvsmassa

och knepiga gener

 

Dessutom har jag

ett dna som inte

överensstämmer 

med verkligheten

 

Och du säger att

jag ska vara 

mig själv.

 

 

Identidad alterada

Porto

un exceso

de materia hereditaria

y genes extraños

 

Además

un adn que no

se corresponde 

con la realidad

 

Y tú me pides

que sea

yo mismo.

 

 

Hos psykologen

En sten föll

bort,

men jag har

fler bumlingar

att handskas

med innan jag

är klar för

dagen.

 

 

En el psicólogo

Me quité un

peso de encima,

pero aún tengo

más idiotas

a tratar

antes de

que termine

el día.

 

 

[Dikter ur se upp (fri press förlag, 2022), översättning till spanska av Aleisa Ribalta]

 

Joakim Becker är född 1973 i Skåne och uppväxt i Adelöv utanför Tranås. Han är utbildad verkstadsmekaniker och har skrivit poesi sedan han var 17 år. Efter flera år som lagerarbetare och många år i psykiskt mörker, började han på Sommenbygdens folkhögskola där uppmuntran och en nytändning fick honom att skriva allt mera dikt. Beckers dikter är skrivna i en lite naiv stil som för tankarna till beatpoesi, rock och punktexter. Becker diktar sig ut ur sitt eget mörker med svart humor. Hans hjärna och psykiska dagsform står ofta i centrum. Becker fäktas mot sig själv och världen i sina dikter.

Joakim Becker nació en 1973 en Skåne y creció en Adelöv fuera de Tranås. Estudió para ser mecánico de taller y ha estado escribiendo poesía desde que tenía 17 años. Después de varios años trabajando en un almacén y muchos años en la oscuridad mental, comenzó en la escuela de arte para adultos Sommenbygden donde se reactivó su interés por la literatura y cuya estancia le hizo escribir más y más poemas. Los poemas de Becker están escritos en un estilo algo ingenuo que recuerda a la poesía naiv, ala poesía beat y algunas letras de rock y punk. Becker se imagina a sí mismo fuera de su propia oscuridad con un característico humor negro. Su cerebro y agilidad mental están a menudo en el centro. Becker lucha contra sí mismo y contra el mundo en sus poemas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Compartir esta entrada