Bruno K. Öijer: las nubes siguen atravesando tranquilamente el cielo
KYLAN
grävskoporna
tog min barndom
slog sönder äppelträden
och vindskontoren
slog sönder äventyret
och dom gamla vackra husen
från det ögonblicket
började dagsljuset försvinna
ur mitt liv
och jag vände mej åt ett annat håll
jag förde långa samtal med natten
jag minns att jag låg vaken i min säng
och höll om kudden
örngottet hade en bård av anderöster
som viskade till mej
jag kände att jag var utvald
jag kände att jag redan
hunnit ta farväl av världen
jag kände att orden
jag kände att bilderna
kom till mej
(ur DIMMAN AV ALLT, 2001)
EL FRÍO
las excavadoras
arrasaron con mi infancia
destruyeron los manzanos
y las oficinas del ático
saltaron en pedazos la aventura
y las viejas casas hermosas
desde ese momento
la luz del día comenzó a desvanecerse
en mi vida
y así tomé otra dirección
tuve largas conversaciones con la noche
Recuerdo estar despierto en mi cama
y abrazar la almohada
la funda de la almohada tenía una cenefa de espectros
que me susurraban
sentí que era el elegido
sentí que desde ya
me daba tiempo de despedirme del mundo
sentí que las palabras
sentí que las imágenes
venían a mí
INGET SÄRKYLT HAR HÄNT
vår kung är ingen kung
drottningen ingen drottning
har aldrig varit
alla vet vad dom är
dom är ett hån mot varje sagobok
en natt faller dom
som två löv ur ett träd
ligger och multnar på marken
innan dom krattas bort
och molnen
ror lugnt vidare längs himlen
det är bara en ny dag
inget särskilt har hänt
(Ur OCH NATTEN VISKADE ANNABEL LEE, 2014)
NO HA PASADO NADA ESPECIAL
nuestro rey no es ningún rey
la reina no es ninguna reina
Nunca lo han sido
todos saben lo que son
son una burla a cualquier libro de cuentos
una noche caen
como dos hojas de un árbol
yacen y murmuran en el suelo
antes de ser rastrillados
y las nubes
siguen atravesando tranquilamente el cielo
Es solo un nuevo día
no ha pasado nada especial
(Traducción del sueco al castellano de Aleisa Ribalta Guzmán)
Bruno K. Öijer är född i Linköping 1951 men sedan många år bosatt i Stockholm. Han debuterade 1973 med diktsamlingen Sång för Anarkismen och har sedan dess givit ut elva diktsamlingar och en roman. Samlade dikter har också kommit i flera utgåvor. Han har dessutom givit ut en skiva, Skugga Kommer (LP 1986, CD 1999). Sen kom diktsamlingen är Och natten viskade Annabel Lee (2014). Han har erhållit fler prestigefyllda litterära priser, bland dem Kallebergerstipendiet (1991), Carl Emil Englund-priset (1991), Bellmanpriset (1999), De Nios stora pris (2002), Erik Lindegrenpriset (2002), Doblougska priset (2010), Aniarapriset (2012), Ferlinpriset (2013).
Bruno K. Öijer nació en Linköping en 1951 pero vive en Estocolmo desde hace muchos años. Debutó en 1973 con el poemario Sång för Anarkismen y desde entonces ha publicado once colecciones de poesía y una novela. Los poemas recopilados también han aparecido en varias ediciones. También ha lanzado un disco, Skugga Kommer (LP 1986, CD 1999). Seguido llegó el poemario: Och natten viskade Annabel Lee (2014). Ha recibido varios premios literarios de prestigio, entre ellos la Beca Kalleberger (1991), el Premio Carl Emil Englund (1991), el Premio Bellman (1999), el Gran Premio De Nios (2002), el Premio Erik Lindegren (2002), el Premio Doblougska (2010), el Premio Aniara (2012), el Premio Ferlin (2013).