Thomas Almqvist: Francisco Muñoz Soler, cuestionarse la esencia de la vida

PRÓLOGO A LA ANTOLOGÍA 1978-2022

Después de haber traducido la colección de poemas de Francisco Muñoz Soler, llamada Elocuencia de silencios (Tystnadens vältalighet), que Al Faro Ediciones publicó en Suecia en enero de 2023, viene ahora su Antología 1978-2022, que se dice Antologi 1978-2022 en sueco y contiene 116 poemas traducidos por mí. Cuanto más profundizo en su poesía más me gusta. Sus poemas son tan concentrados y cortos que aparentemente parecen fáciles de leer pero hay que leerlos varias veces para que no se pierda nada. Los poemas son muy a menudo directamente al grano y muy concretos, pero de vez en cuando hay cierto nivel avanzado de abstracción que en este contexto es indiscutible que contiene un lenguaje metafórico osado. Francisco Muñoz Soler mezcla lo alto con lo bajo, lo superficial con lo que de verdad tiene sentido. La interacción creativa – o el conflicto – entre la realidad superficial y la realidad íntima ocupa mucho sitio en sus poemas. Además tiene una gran sensibilidad para el mito y la magia. Algunos de los poemas son polifacéticos y tratan de la poesía como tal. También son un poco enigmáticos y difíciles de interpretar. Algunos poemas se acercan a la prosa poética y los más cortos me hacen pensar en aforismos. Supongo que el poeta posee en gran medida algo de sabiduría de la vida también.

Francisco Muñoz Soler nació en 1957 en Málaga. Empezó a escribir poesía en 1978, aunque debutó como poeta en 1996 con la colección de poemas, Prehistórica poética, que contiene poemas desde 1978 a 1996. Hasta ahora ha escrito 30 colecciones de poemas más 7 antologías. Participa también en 16 otras antologías y se han publicado sus libros en 13 países y se los han traducido a 16 idiomas. Ha participado en más de 100 revistas literarias, digitales y de papel.

Me gusta su conciencia social y política, que de vez en cuando hay en otro tipo de poemas y que se acentúa todavía más más adelante en su producción literaria. Sus colecciones de poemas son entre otras cosas retratos sustanciales de una sociedad con perspectivas importantes. Todo el tiempo nos recuerda que hoy muchas personas no están bien en un mundo de apatía, crueldad, intolerancia y falta de humanidad. De poeta y de persona detesta todos los tipos de nacionalismos, tradicionalismo fanático y religioso y lo muestra en sus poemas. Tiene ideales altos, lo que siempre le hace estar desilusionado ya se trate de la sociedad, las personas o la literatura, pero aquí hay también una esperanza de que algo mejor sea posible. A pesar de todo tiene una visión pesimista del camino de las personas, pero de alguna manera no ha perdido toda la esperanza de que lo bueno en nosotros por fin vencerá.

Lo que por último pudiera salvarnos de todos tipos de adoctrinamiento y opresión es la palabra libre y la poesía. Muy a menudo escribe con mucha pasión de la fuerza de la poesía. Todos los poemas se desarrollan en un tiempo violento y fatal, cuando nadie sabe cómo todo va a terminar. ¿Qué significa hoy ser persona en España y en el mundo? ¿Qué significa ser persona generalmente? Muchos de los poemas hacen preguntas existenciales del sentido de la vida. Francisco Muñoz Soler rinde homenaje a la vida, pero no cierra los ojos a la muerte que es una parte natural de la vida. Algunos de los poemas de la Antología 1978-2022 tratan precisamente de la muerte. También hay una creencia, una creencia muy honda en Dios, pero solo en un Dios que quiere hacer a las personas libres. La palabra libre y la democracia son partes importantes e indiscutibles en su visión de la sociedad, donde las personas deben tener igual derecho e igual valor para construir su futuro. ¿Por qué todas las revoluciones han terminado en falta de libertad y hasta en dictadura? También hay poemas a su familia, a sus padres y al hijo y hasta del amor perdido. Da forma concreta a la ausencia de la mujer querida, del amor grande, una sensación que casi se puede tocar.

Rinde su homenaje justo a maestros espirituales y favoritos personales como por ejemplo: Charles Baudelaire, Emily Dickinson, William Blake, Allen Ginsberg, Antonio Machado, Federico García Lorca, Vicente Aleixandre, Octavio Paz, José Lezama Lima, Jorge Luís Borges y de muy buena gana en forma de citas que inician varios poemas. El poema ”Huérfano de la ciudad del paraíso” que ha escrito en memoria de Vicente Aleixandre, el poeta español que obtuvo El Premio Nobel de Literatura en 1977, es, a mi parecer, uno de los poemas mejores de toda la colección. El poema ”Málaga”, ciudad natal de Vicente Aleixandre y Francisco Muñoz Soler, es otro homenaje a Aleixandre. Otra vez se nota como los poetas de la Generación 27, el segundo siglo de oro de la literatura española, siguen siendo muy importantes para los poetas actuales.

El último poema de la antología, ”He nacido”, resume toda su obra:

”He nacido para cuestionarme la esencia de la vida, posiblemente Dios me dé una gran/reprimenda,/pero si no lo hago, qué sentido tiene nacer.”

 

 

FÖRORD TILL ANTOLOGI 1978-2022

Efter att jag översatt Francisco Muñoz Solers diktsamling Elocuencia de silencios från 2019, som blev till Tystnadens vältalighet, som Al Faro Ediciones gav ut i januari 2023, kommer nu hans Antología 1978-2022, som naturligtvis heter Antologi 1978-2022 på svenska i min översättning. Ju mer jag fördjupar mig i hans poesi, desto mer tycker jag om den. Hans dikter är ofta så koncentrerade och korta att de kanske är skenbart lättlästa, men tål att läsas flera gånger, så att man inte missar något. Dikterna är oftast mycket rakt på sak och väldigt konkreta, men här finns också allt emellanåt en ganska avancerad och i sammanhanget självklar abstraktionsnivå tillsammans med ett djärvt bildspråk. Det är högt och det är lågt om vartannat, det ytliga och det som verkligen betyder något. Det kreativa samspelet – eller konflikten – mellan den yttre och den inre verkligheten tar ofta stor plats i hans dikter. Han har också en utsökt fingertoppskänsla för myt och magi. Några av dikterna är mångbottnade och handlar om själva diktandet som sådant. Här finns också något egensinnigt, gåtfullt som är svårt att förklara eller sätta fingret på. Vissa dikter står prosalyriken nära och en del av de kortare dikterna påminner mera om aforismer. Jag anar att han besitter ett avsevärt mått av livsvisdom också.

Francisco Muñoz Soler, född i Málaga 1957, började skriva lyrik 1978, men debuterade som poet 1996 med diktsamlingen Prehistórica poética, vilken innehåller dikter från 1978 fram till 1996. Till dags dato har han skrivit 30 diktsamlingar plus 7 antologier. Han medverkar dessutom i 16 andra antologier och hans böcker har kommit ut i 13 länder och är översatta till 16 språk. Han är publicerad i över 100 tidskrifter, både digitala sådana och papperstidskrifter.

Jag gillar hans sociala och politiska medvetenhet, som ibland t.o.m. visar sig i en helt annan typ av dikter och som betonas ytterligare ju senare som vi kommer i hans författarskap. Hans diktsamlingar är bl.a. angelägna samhällsskildringar med viktiga perspektiv. Vi påminns hela tiden om att många människor inte mår bra idag i en värld av apati, grymhet, intolerans och brist på mänsklighet. Som poet och som människa avskyr han alla typer av nationalism, fanatisk och religiös traditionalism och visar det också i sina dikter. Han har höga ideal, vilket ständigt gör honom besviken, vare sig det gäller samhället, människorna eller litteraturen, men här finns också ett hopp om att något bättre är möjligt. Han har trots det en pessimistisk syn på vart vi är på väg som människor, men på något vis har han ändå inte förlorat allt hopp om att det goda i oss till sist ska segra. Det som till sist kan rädda oss från alla sorters indoktrinering och maktförtryck är just det fria ordet och poesin. Han skriver gärna patosfyllt om poesins kraft. Alla dikterna utspelar sig i en våldsam och ödestyngd tid, där ingen egentligen vet hur allt kommer att sluta.

Vad innebär det att vara människa i Spanien och i världen idag? Vad innebär det att vara människa över huvud taget? Många av dikterna ställer existentialistiska frågor om livets mening. Francisco Muñoz Soler hyllar livet, men blundar aldrig för att döden också är en naturlig del av livet. Flera dikter i ”Antologi 1978-2022” handlar just om döden. Här finns också en tro, en djupt känd tro på Gud, men bara en Gud som vill göra människorna fria. Det fria ordet och demokratin är självklara och viktiga beståndsdelar i hans samhällssyn, då det är människorna som med lika rätt och lika värde ska forma framtiden. Varför har alla revolutioner alltid mynnat ut i ofrihet och t.o.m. diktatur? Här finns också dikter om den egna familjen, om föräldrarna och sonen och även om den förlorade kärleken. Han gestaltar en snudd på konkret saknad efter den frånvarande kvinnan, den stora kärleken, en känsla av saknad som nästan går att ta på.

Husgudar och personliga favoriter som t.ex. Charles Baudelaire, Emily Dickinson, William Blake, Allen Ginsburg, Antonio Machado, Federico García Lorca, Vicente Aleixandre, Octavio Paz, José Lezama Lima och Jorge Luís Borges får också sin rättmätiga hyllning och då gärna i form av citat som inleder flera av dikterna. Dikten, ”Föräldralös i paradisets stad”, som skrivits till minne av Vicente Aleixandre, den spanske poeten som 1977 belönades med Nobelpriset i litteratur, är, enligt mitt tycke, en av samlingens allra bästa. Även prosadikten ”Málaga”, både Vicente Aleixandres och Francisco Muñoz Solers hemstad, är en hyllning till just Aleixandre. Än en gång ser vi hur Generation 27 års poeter, den andra guldåldern i spansk litteraturhistoria, med t.ex. García Lorca och Aleixandre fortfarande har stor betydelse för senare tiders poeter.

Antologins sista dikt, ”Jag föddes”, sammanfattar hela författarskapet –

”Jag föddes för att ifrågasätta livets innersta väsen, kanske får jag en stor reprimand av Gud/men om jag inte gör det, vad är det för mening med att födas.”

 

 

Thomas Almqvist är pensionerad bibliotekarie och bosatt i Linköping. Han skriver litteraturkritik i Skånska Dagbladet sedan 1987. Han recenserar även bluesskivor och böcker om blues i Jefferson Blues Magazine. Thomas har skrivit tre böcker: Från Madrid till Mexico City och Montevideo – en resa i spansk, portugisisk och latinamerikansk litteratur, kåserisamlingen Den pendlande bibliotekarien samt Spanien i mitt hjärta, där han översatt och introducerat elva spanska favoritpoeter till svenska. Den innehåller översatta dikter av Antonio Machado, Federico García Lorca, Miguel Hernández, Rafael Alberti, Emilio Prados, Gabriel Celaya, Vicente Aleixandre, Leon Felipe, Blas de Otero, José Agustín Goytisolo och Carlos Bousoño, samt introduktioner till var och en. Han har också översatt Dikter till Kleo av Justo Jorge Padrón och Tystnadens vältalighet av Francisco Muñoz Soler.