Joaquín Badajoz: soportando el peso del azul sobre la espalda

(Foto: Miami Book Fair)

 

 
 
 
FÅGLARNA FLYGER FÖRBI
 
”Hela natten hörde vi hur fåglarna flög förbi.”
Christoffer Columbus. Dagbok
 
 
Vi hör hur skuggorna drar förbi,
återkomstens lätta snöoväder
för att nå upp som eldslågan, lätt,
för att vara luft och inta platserna
som obemärkta drar förbi.
Fåglar i åskväder, om jag hade vingar
skulle jag utnyttja den flaxande fågelns hets
och stötta det blåas tyngd på ryggen.
Bortskrämd av trädets kärna,
av de otaliga klasarna med blod,
skulle jag placera mig i evigheten
som innebär att fortsätta att flyga.
Varje människa har upptäckt världar,
vet vad hon förlorade
och det som likt falkjaktens fågel rycker närmare.
Hon har känt smärta, skärvor av obsidian,
tungornas eld som kramar hennes ben.
När hon blundar minns hon bara blixten,
blixtens röda tråd som klipper av som piskan.
För att upptäcka räcker det inte med att sväva,
att vara raseriets öga
där oljan förvandlar sitt härskna innehåll,
är det nödvändigt att bryta den dolda isoleringen
och skryta med dramat i maskeringen.
Medan du i människoflocken går till nattvarden,
kommer du alltid att höra fåglarna flyga förbi
som bryter sönder sig som tromber utan musik,
intets preludium som föregår
upptäckten där allt går förlorat.
 
 
 
 
PASSAR PAXAROS

 

«Toda la noche estuvimos oyendo passar paxaros»
Cristóbal Colón. Diario del Descubrimiento

Oyendo pasar sombras,
leves ventiscas de resurgimiento,
para ascender como la llama, leve,
para poder ser aire y ocupar los sitios
que pasarán veladamente inadvertidos.
Pájaros de trueno, si tuviera alas
disfrutaría el vértigo del ave que se cierne
soportando el peso del azul sobre la espalda.
Ahuyentado por el hueso del árbol,
por sus copiosos racimos de sangre,
me posaría sobre la eternidad
que es continuar volando.
Todo hombre ha descubierto dos mundos,
sabe de lo que no es y de lo que se avecina.
Todo hombre ha sentido el dolor,
sus esquirlas de obsidiana,
como una lengua de fuego
que le abraza el vientre,
más al cerrar los ojos
sólo recuerda el fogonazo,
el ruido del relámpago
y no la sajadura del hilo
que corta como un látigo.
Para descubrir no basta levitar,
ser el ojo de furia
donde empastan los aceites
sus cadencias ranciosas,
es preciso quebrar los velados encierros
hacer profesión de la máscara dramática.
Mientras en la manada humana comulgas,
siempre oirás pasar los pájaros,
esos retardos en fuga
que desprenden sus plumas, insinuando,
rompiéndose como trombas sin música,
preludio de la nada que antecede al hallazgo
donde todo se pierde.

 
 
HENNES HÅR DOFTAR VETE
 
Kvinnan som flätar den här tiden
det ljuva brödet, som du inte får äta upp,
hennes ögon blå. Från döden,
den ljuva doften som solbrun honung
tar hon bort, hon vägrar att äga dig.
Den opalfärgade skuggan den övergivna skuggan.
när och hur började jag förlora dig?
Det var höst på din fuktiga hud,
fortfarande svettig, hennes orörliga dubbla egg,
mellan kropparna en älskad skugga,
det var dimma, det var den starkaste känslokylan,
denna motvilja som gör dig stum
fick oss att sträva mot ingenting,
äta upp brödet, längta efter döden.
 
 
 
 
EL OLOR A TRIGO DE SU PELO

 

La mujer que trenza esta temporada
el dulce pan que no podrás comerte,
tiene azules los ojos. De la muerte,
dulce aroma como de miel tostada
ha hurtado; se niega a poseerte.
Sombra opalina sombra abandonada.
¿Cuándo y cómo comencé a perderte?
Era otoño sobre tu piel mojada,
quedó el sudor, su doble filo inerte,
entre los cuerpos una sombra amada,
fue la bruma, fue el desamor más fuerte,
ese hastío que llega a enmudecerte
nos hizo gravitar hacia la nada,
devorarnos el pan, querer la muerte.

 
 
 
[Poemas pertenecientes a Passar Páxaros (Hypermedia, 2014) traducidos por Thomas Almqvist del castellano al sueco]
 
 
 
 
Joaquín Badajoz. Escritor cubanoamericano. Miembro correspondiente de la Academia Norteamericana de la Lengua Española (ANLE), de la National Association of Hispanic Journalists (NAHJ), de la American Comparative Literature Association (ACLA) y de la American Association of Teachers of Spanish and Portuguese (AATSP). Miembro de los consejos editoriales de Glosas (ANLE), RANLE (Revista de la ANLE) y OtroLunes (Madrid/Berlín). Ha publicado ensayos, reseñas, crítica de arte, poesía y narrativa en revistas y antologías de EE.UU., España, Francia, México, Panamá, Polonia y Cuba. Coautor de Enciclopedia del Español en Estados Unidos (2008), Hablando bien se entiende la gente (2010) y Diccionario de Americanismos (2010). Es columnista de El Nuevo Herald (EE.UU.) y editor de portada de Yahoo! Su poemario Passar Páxaros (Hypermedia, 2014) fue un éxito de ventas que incluye textos poéticos escritos entre 1994 y 2004.
 
 
Thomas Almqvist är pensionerad bibliotekarie och bosatt i Linköping. Han skriver litteraturkritik i Skånska Dagbladet sedan 1987. Han recenserar även bluesskivor och böcker om blues i Jefferson Blues Magazine. Thomas har skrivit tre böcker: Från Madrid till Mexico City och Montevideo – en resa i spansk, portugisisk och latinamerikansk litteratur, kåserisamlingen Den pendlande bibliotekarien samt Spanien i mitt hjärta, där han översatt och introducerat elva spanska favoritpoeter till svenska. Den innehåller översatta dikter av Antonio Machado, Federico García Lorca, Miguel Hernández, Rafael Alberti, Emilio Prados, Gabriel Celaya, Vicente Aleixandre, Leon Felipe, Blas de Otero, José Agustín Goytisolo och Carlos Bousoño, samt introduktioner till var och en. Han har också översatt Dikter till Kleo av Justo Jorge Padrón, Tystnadens vältalighet av Francisco Muñoz Soler och Branten de Aleisa Ribalta.
 
 
Thomas Almqvist es un bibliotecario ya jubilado activo como traductor y crítico que reside en Linköping. Escribe reseñas y críticas para Skånska Dagbladet desde 1987. También escribe crítica de  blues en Jefferson Blues Magazine. Thomas ha publicado tres libros: Från Madrid till Mexico City och Montevideo – en resa i spansk, portugisisk och latinamerikansk litteratur (De masdrid a México – un viaje a través de la literatura española, portuguesa y latinoamericana), las gregerías de Den pendlande bibliotekarien (El bibliotecario ambulante)Spanien i mitt hjärta (España en mi corazón), donde con sus traducciones ha introducido once poetas españoles favoritos al público sueco). Entre los poetas encontramos a Antonio Machado, Federico García Lorca, Miguel Hernández, Rafael Alberti, Emilio Prados, Gabriel Celaya, Vicente Aleixandre, Leon Felipe, Blas de Otero, José Agustín Goytisolo y Carlos Bousoño. También ha traducido Dikter till Kleo (Poemas a Kleo) de Justo Jorge Padrón, Tystnadens vältalighet (Elococuencia de silencios) de Francisco Muñoz Soler y más recientemente Branten (Talud) de Aleisa Ribalta.
 
Compartir esta entrada