Artur Lundqvist: visiones en piedra que perduran en el atardecer del mundo
STENHUGGAREN
Jag är stenhuggare.
Jag arbetar i sten med hammare och mejsel.
Jag hugger.
Jag formar stenen.
Block. Pelare.
Vad skall det bli till?
Tempel som står i årtusenden?
Dikter — drömmar — visioner i sten som lever in i världens afton?
Eller brovalv?
Eller trappor i hyreskasärner?
Vad vet jag?
Bara det: att stenen är hård.
Och att mig ger den bröd.
EL CANTERO
Soy cantero.
Trabajo la piedra con martillo y cincel.
Corto.
Le doy forma a la piedra.
Canto. Pilar.
¿Qué será de ti?
¿Templos que durarán milenios?
¿Poemas – sueños- visiones en piedra que perduran en el atardecer del mundo?
¿O arco de puente?
¿O escaleras en casas de vecindad?
¿Que sé yo?
Sólo sé: que la piedra es dura.
Y que me da el pan.
(Dikten tillhörande första diktsamling Glöd översatt till spanska av Aleisa Ribalta Guzmán)
Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien.
Lundkvists författarskap är ett av de mest omfattande i modern svensk litteratur med 37 samlingar lyrik och prosalyrik, 28 romaner och novellsamlingar, nio reseböcker, ett tjugotal essäsamlingar och faktaverk, ett halvdussin antologier och 19 översättningsvolymer av enskilda diktare. Åren 1934–1935 var Lundkvist redaktör för den modernistiska kulturtidskriften Karavan, 1941–1944 ingick han i redaktionen för Bonniers kalender Horisont och 1948–1950 i redaktionen för tidskriften Poesi. Här liksom i dagspress och andra tidskrifter fortsatte han att introducera utländska författare men skrev också med tiden allt mer om film, bildkonst och politik. Från 1950-talet dominerades hans eget författarskap av prosan: romaner, noveller och den prosalyrik som skulle bli ett av hans kännemärken.
Artur Lundkvist (1906-1991) fue escritor, traductor, introductor de literatura extranjera y crítico literario. Debutó con el poemario Glöd en 1928 y posteriormente escribió un gran número de obras de diversos géneros. En 1968 fue elegido miembro de la Academia Sueca.
La obra de Lundkvist es una de las más extensas de la literatura sueca moderna, con 37 publicaciones de poesía y prosa, 28 novelas y libros de cuentos, nueve libros de viajes, unos 20 de ensayos, media docena de antologías y 19 volúmenes de traducciones de poetas individuales. De 1934 a 1935, Lundkvist fue director de la revista cultural modernista Karavan, de 1941 a 1944 formó parte del Consejo editorial del calendario Horisont de Bonnier y de 1948 a 1950 del Consejo editorial de la revista Poesi. Aquí, al igual que en la prensa diaria y en otras revistas, siguió presentando a autores extranjeros, pero también escribió cada vez más sobre cine, artes visuales y política. A partir de los años 50, su propia escritura estuvo dominada por la prosa: novelas, relatos cortos y la poesía en prosa que se convertiría en una de sus señas de identidad.