Göran Strömqvist: ese fluir lento de la soledad camino al mar
Sommar
Snöret runt sommaren behöver
knytas åt bättre
inte för att den annars ska kunna smita
utan för att inget annat ska komma in,
den torra kylan till exempel
som du lämnat efter dig.
Verano
La cuerda que sujeta al verano
necesita atarse mejor
no porque pueda escaparse
sino para que nada le penetre
por ejemplo el frío seco
que dejaste al marcharte.
Bärplockning
Förbuskning
nypon, slånbär
i trassligt minnen.
Jag fastnar så ofta.
Taggarna river i mina kläder
och min hud
och de bär jag avser plocka
blir kvar på busken.
Den tycks vända sig inåt,
mån om sig själv.
Som jag.
Recolección de bayas
Entramado de ramas
escaramujos, endrinas
en una maraña de recuerdos.
Me quedo atrapado muchas veces
Las espinas desgarran mi ropa
y mi piel
y las bayas que creo recoger
permanecen en el arbusto.
Pareciera volverse hacia adentro,
como cuidándose de sí mismo.
Como yo.
Fönstret
Mitt fönster står och slår.
Det går ett stråk av höst
genom rummet
fingrarna är stela
och stråken ligger klumpigt
i min hand.
När föll mitt hus?
När blev jag kvar i denna doft
av aska.
Mitt fönster slår
i taggig rytm.
Vem finns på den andra sidan?
Vem meddelar?
Ett enda rum är kvar
och fönstret slår och slår.
La ventana
Mi vetana late a golpetazos.
atraviesa una ráfaga de otoño
toda la habitación
los dedos están rígidos
y descansa torpe el arco
en mi mano.
¿Cuándo se derrumbó mi casa?
Cuándo me quedé preso en este olor
a ceniza.
Mi ventana late
a un ritmo irregular.
¿Quién esta al otro lado?
¿Quién anuncia?
Una sola habitación queda
y la ventana late y late.
Miljöproblem
Rosten spelar ingen roll
jag är själv gammal
de slitna däcken likaså.
Utgiften, några tiotusen kronor
kan jag spara in på olika sätt.
Men minnet
din röst och den halvkvävda visan om frihet
dina armar om min hals
där du satt bakom mig i bilen
gör att jag behåller åket
ställer det i trädgården
där det – som gammal kärlek –
får rosta.
Problemas ambientales
El óxido no importa
yo mismo soy viejo
los neumáticos gastados también.
El impuesto, unas mil quinientas coronas
podré ahorrar de diferentes maneras.
Pero el recuerdo
tu voz y esa canción medio ahogada de la libertad
tus brazos rodeando mi cuello
sentada tras de mí en el coche
hacen que yo siga este viaje
lo pongo en el jardín
donde – como el amor añejo –
pueda oxidarse.
Resan
Reser till Svalbard
men du är inte där
endast den ljusblå packisen
detta tröga flöde av ensamhet
på väg mot havet.
Förr eller senare
tänker jag
brister det också för mig.
Varför just Svalbard
frågar du.
Kvar i mig kylan
du lämnade efter dig
känner igen den vassa horisonten
onåbarheten.
Hör du mig?
Tung är min isblå längtan
glider därinne
slipar
störtar efter hand
varhelst jag rör mig.
Is är vad jag behöver,
nyisens bräcklighet
och packisens tyngd
att åter driva oss samman.
Från flygplanet
blir sedan allting så smått.
Fjorden där jag förfrös
endast ett hack i isen.
Men från platsen intill mig
fräter tomheten mot min hud.
El viaje
Viajo a Svalbard
pero tú no estás allí
solo ese frío azul claro
este fluir lento de la soledad
camino al mar.
Tarde o temprano
pienso yo
me romperá también.
Por qué Svalbard
me preguntas.
Perdura en mí el frío
que dejaste al marcharte
reconozco el horizonte nítido
inalcalzable.
¿Me escuchas?
Y pesa esta ansia fría y azul
se desliza muy dentro
desgasta
choca contra todo
donde quiera que voy.
Hielo es lo que necesito,
la fragilidad del hielo nuevo
y el peso de un témpano
para volver a unirnos.
Desde el avión se ve
después todo tan pequeño.
El fiordo donde moría congelado
solo una grieta en el hielo.
Desde el asiento de al lado
el vacío fundiéndose a mi piel.
(Seleccionados de diferentes libros por cortesía del autor y traducidos al español por Aleisa Ribalta Guzmán)
Göran Strömqvist har skrivit lyrik och noveller sedan han 1992 gick i pension som lärarutbildare vid Göteborgs Universitet. Han har gett ut några novellsamlingar varav den från 2002, Crescent. 2011 kom hans första diktsamling, Ordhål (Recito, 2011). Därefter har han publicerat en bok om året. Har gett ut diktsamlingar: Berg och annat (Oppenheim, 2013) och Kartongerna på min vind (Oppenheim, 2012). Den rätta klangen är en essäbok utgiven 2015. 2016 kom Dikt och i år kom Oro, med en blandning av nyskrivna och tidigare dikter. Han har tidigare varit krönikör i tidskriften Populär Poesi.
Göran Strömqvist. (Suecia, 1927) Poeta y ensayista sueco, ha desarrollado su escritura desde que se jubiló en 1992 como formador de profesores en la Universidad de Gotemburgo. Ha publicado algunas colecciones de cuentos, incluida la de 2002, Crescent. En 2011 aparece su primer poemario, Ordhål (Recito, 2011). Desde entonces, ha publicado un libro al año. Ha publicado los poemarios Berg och annat (Oppenheim, 2013) y Kartongerna på min vind (Oppenheim, 2012). Den rätta klangen, publicado el año pasado, fue un libro de ensayos sobre poesía y lectura de poesía. Este año, Dikt, su quinta colección, vino con una mezcla de poemas nuevos y anteriores. También ha sido columnista de la revista Populär Poesi.