Edith Södergran: como una roca en medio del mar

 
 
TRIUMF ATT FINNAS TILL …
 
 
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
 
Jag är en del av alltets stora kraft,
 
en ensam värld inom miljoner världar,
 
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
 
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
 
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
 
och höra nattens tysta flod
 
och stå på berget under solen.
 
Jag går på sol, jag står på sol,
 
veta av ingenting annat än sol.
 
Tid -förvandlerska, tid – förstörerska, – tid -förtrollerska,
 
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
 
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
 
Tid -du mörderska – vik ifrån mig!
 
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
 
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
 
 
 
 
 
 
TRIUNFO DE EXISTIR  … 
 
 
¿Qué temo? Soy una parte del infinito
 
Soy una parte de la gran fuerza del todo,
 
un mundo solitario entre millones de mundos,
 
semejante a una estrella de primer grado que se apaga de último.
 
Triunfo de vivir, triunfo de respirar, triunfo de existir…
 
Triunfo de sentir el tiempo helado corriendo en las venas
 
y escuchar el silencioso río de la noche
 
y estar en la montaña bajo el sol.
 
Voy en el sol, me paro en el sol,
 
No conozco nada más que sol.
 
Tiempo – transformador, tiempo -destructor, tiempo – prestidigitador,
 
¿Vienes con nuevas ardides, mil astucias para ofrecerme una
existencia
 
como una pequeña semilla, como una serpiente enroscada, como una roca en medio del mar?
 
Tiempo – asesino – ¡repliégate!
 
El sol vuelve a llenar mi pecho hasta el borde con miel exquisita
 
y el tiempo dice: una vez las estrellas se apagan, pero brillan siempre sin
espanto.
 
 
 
 
 
 

(Traducción del sueco al castellano de la poeta Ángela García)

Edith Irene Södergran. (1892, S:t Petersburg, död 24.6.1923 i Raivola på Karelska näset). Gav ut Dikter (1916); Septemberlyran (1918); Brokiga iakttagelser (1919); Rosenaltaret (1919); Framtidens skugga (1920); Landet som icke är [Efter­lämnade dikter] (1925); Min lyra. Dikter i urval (1929); Edith Södergrans dikter (1940); Triumf att finnas till. Dikter i urval (1948); Samlade dikter (1949); Ediths brev. Brev från Edith Södergran till Hagar Olsson (1955, till fi. 1990); Samlade dikter (1957); Dikter 1907−1909 (1961); Dikter och aforismer. Samlade skrifter 1 (1990); Som en eld över askan. Edith Södergrans fotografier (1993); Edith Södergrans brev. Samlade skrifter 2 (1996).

Ángela García. (Medellín – Colombia, 1957). Ha publicado en poesía: Entre leño y llama (1993), Rostro de Agua (1997), Farallón Constelado / Sternige Klippe (2003), De la fugacidad / Om flygtigheten (2005), Veinte grados de latitud en tres horas (2006), Doce poemas sobre el silencio (2009) y Todo lo que amo nace continuamente (2010). Sus poemas han sido publicados en la Antología Nueva Poesía América Latina, New Lateinamerikanische, Alemania, (Antología bilingüe), 1996 y Antología de Poesía Colombiana, a cargo de Henry Luque Muñoz, 1997. Colabora con publicaciones en revistas y periódicos de México, España, Francia, Costa Rica, Argentina, Venezuela, Alemania. Miembro del Consejo Editorial de la revista PROMETEO hasta 1999. Cofundadora y Directora Ejecutiva del Festival Internacional de Poesía en Medellín, desde 1991 hasta 1999. Actualmente vinculada a la organización del Festival de Poesía de Mälmo, en Suecia.

Compartir esta entrada