Lars Gustaf Andersson: uno nunca imagina que la verdad pueda existir en la verdad

(Foto: ellerstroms förlag)

 

 

 

Den ena porten efter den andra öppnas.

En är av elfenben och en annan av horn,

 

Den ena porten efter den andra

öppnas. En är av elfenben och

 

en annan av horn, men jag vet

inte vilken som släpper igenom

 

de sanna drömmarna. Nu springer

vi här, av och an, som Almqvists

 

kirurger kvällen då skottet

skulle ljuda: ”Ni blir oigenkännlig,

 

ingen människa skall tro, att kirurgen

klätt ut sig till kirurg; man

 

gissar aldrig att sanning

kan finnas i sanningen…”

 

 

[Dikt nr 2 (ur 21 dikter, 1991)]

 

 

 

Se abre una puerta tras otra. Una

es de marfil y la otra es de hueso,

 

no sé cuál conduce a los sueños verdaderos.

Corremos nosotros ahora, de aquí para allá,

 

como los cirujanos de Almqvist la noche en que

el disparo sonaría: «Sin capacidad de reconocer,

 

nadie puede creer que el cirujano

se ha disfrazado de cirujano; uno

 

nunca imagina que la verdad

puede existir en la verdad…”

 

(Traducción del sueco al castellano de Aleisa Ribalta Guzmán)

 

 

 

Lars Gustaf Andersson är professor i filmvetenskap vid Lunds universitet. Senast utgav han tillsammans med John Sundholm The Cultural Practice of Immigrant Filmmaking (2019). Han har sedan debuten 1986 utgivit sju diktsamlingar, senast Kvartett (2018).

 

Lars Gustaf Andersson es profesor de estudios cinematográficos en la Universidad de Lund. Ha publicado recientemente, junto con John Sundholm, The Cultural Practice of Immigrant Filmmaking (2019). Desde su debut en 1986, ha publicado siete poemarios, el más reciente Cuarteto (2018).

 
 

 

Compartir esta entrada