Börje Lindström: más allá adonde no podremos seguirles
Grusvägen
Ute på kalhygget står frötallen kvar
med uppspärrad krona:
din hand mot fönsterrutan
kvällen vi skildes åt.
Jag går längs grusvägen
medan sädesärlan hoppar framför mig
som en virrig markör.
Jag minns din trapp, ditt bord,
dina andetag
och hur världarna öppnades
en efter en.
Jag minns hur något i djupet
ropade mitt namn
och att jag inte vågade svara.
Och här går jag nu
mellan tjälskottens gropar
medan kådan doftar
och myggor och minnen kapslas in
för att skickas genom årtusendena
till människor som vi,
längre fram dit vi inte kan följa.
Vart livet tar vägen
vet jag inte mer,
bara att det fortsätter, strömmande
genom dagar och nätter
och att hallonriset, ängsullen
och dom röda stenarna
berättar allt så mycket bättre
än jag själv.
Och jag själv
är bara en liten skugga, ett streck
som darrar framför
en större berättare som då och då
låter mig skriva några ord.
Och vart orden tar vägen vet jag inte
och vart vägen går
vet jag inte; bara att fiskgjusen
kretsar kring tallen
och att livet inte kan sparas
utan måste förbrukas i varje andetag
här under himlen.
El camino de tierra
En el claro, la semilla de pino permanece
con la corola entreabierta:
tu mano contra el cristal de la ventana
la noche en que nos separamos.
Voy por el camino de tierra
mientras la lavandera blanca salta frente a mí
como un límite movedizo.
Recuerdo tus escaleras, tu mesa,
tu aliento
y cómo se me abrieron los mundos
uno tras otro.
Recuerdo cómo desde lo profundo
algo gritaba mi nombre
y que no me atrevía a contestar.
Y aquí voy ahora
entre los charcos de escarcha
mientras la resina huele
y los mosquitos y los recuerdos se encapsulan
para ser entregados a través de los milenios
a gente como nosotros,
más allá adonde no podremos seguirles.
A dónde va la vida
ya no sé más,
sólo que sigue fluyendo
a través de días y noches
y que al nacer la frambuesa, la hierba algodonera
y las tejas rojizas
cuentan todo mucho mejor
que yo mismo
Y que no soy más
que una pequeña sombra, una línea
que tiembla perpleja ante
un narrador magno que de vez en cuando
me deja escribir unas pocas palabras.
Y a dónde van las palabras, no lo sé
y a dónde lleva el camino
no lo sé; sólo sé que el águila pescadora
sigue volando alrededor del pino
y que no es posible retener la vida
que ha de ser consumida en cada aliento
aquí bajo el cielo.
Björkarna
Jag älskade en gång på ett barnsligt sätt
som en ung björk älskar jorden.
Jag älskar med lövmassor nu,
världar som vinden vaggar och ruskar.
Jag är brutna grenar,
virvlande löv, losslitna flagor av bark.
Jag älskar med dom knotiga rötterna
som stiger ur jorden likt händer lagda på ett bord.
Underjordiskt älskar jag dig.
Los abedules
Amé una vez de manera infantil
como el joven abedul ama la tierra.
Ahora amo con hojas amontonadas,
mundos que el viento mece y remece.
Soy todo ramas rotas,
remolino de hojas, corteza descascarada.
Amo con las nudosas raíces
brotando de la tierra cual manos sobre la mesa.
Subterráneo, así te amo.
En kärleksdikt
Efter den första kärleksnatten
var allting nytt.
Stegen mot busshållplatsen
var de första
astronauternas fotspår
och vid kyrkan var gravstenarna släta
som berghällar
nyss uppstigna ur jorden.
Morgonen svävade
på raka vingar
medan dagen
bokstav för bokstav
gick över vattnet.
Un poema de amor
Después de la primera noche de amor
todo era nuevo.
De camino a la parada del autobús las pisadas
parecían las primeras huellas de los astronautas
y cerca de la iglesia las lápidas eran lisas
como fallas de roca
acabas de surgir de la tierra.
La mañana se cernió
sobre alas rectas
mientras el dia
letra por letra
caminó sobre el agua.
(Poemas pertenecientes al libro Björkarna, que fue publicado en la editorial Heidruns, y que han sido gentilmente cedidos por el autor y el editor para la revista, aquí traducidos al español por Aleisa Ribalta Guzmán, con el consentimiento de ambos.)
https://www.heidruns.se/books/bjorkarna/
Börje Lindström är född 1952 i Lappland. Han debuterade som poet 1975. Som dramatiker 1978. Bosatt sedan 1976 i Stockholm. Kritiker i Västerbottens Folkblad 1972-75 och Aftonbladet 1978-80. Redaktör för Rallarros 1973-76. Redaktör för Lyrikvännen och FIB:s Lyrikklubb 1976-82. Därefter fri författare. Har gett ut: Skenet från den andra stranden, dikter, Wahlström&Widstrand 1975; Pistol, ungdomsroman, Tiden, 1977; Nordvästpassagen, dikter, Wahlström&Widstrand, 1983; Fem pjäser, dramatik, entré, 1986, Nattskyltning, dikter, Wahlström&Widstrand, 1987; Vitterväder, roman, Alfabeta, 1988; Till höger om månen, bilderbok, Alfabeta, 1993; Gunnar i granskogen, bilderbok, Alfabeta, 1994; Julväder, roman, Alfabeta, 2003; Trädgårdsmästaren, dramatik, Pegasus, 2006; Annas Dagbok, roman, Alfabeta, 2010; Björkarna, dikter, Heidruns, 2018; På kyrkogården i södra Lappland, dikter, Heidruns, 2020 och Under södra Lapplands höga himmel, dikter, Heidruns, 2022.
Börje Lindström nació 1952 en Lappland. Debutó como poeta en 1975. Como dramaturgo en 1978. Reside desde 1976 en Estocolmo. Se desempeñó como crítico en Västerbottens Folkblad 1972-75 y en Aftonbladet 1978-80. Fue redactor de Rallarros 1973-76 junto a Bengt Berg y de Lyrikvännen y FIB:s Lyrikklubb 1976-82. Desde entonces se dedica a escribir libremente. Ha publicado: Skenet från den andra stranden, dikter, Wahlström&Widstrand 1975; Pistol, ungdomsroman, Tiden, 1977; Nordvästpassagen, dikter, Wahlström&Widstrand, 1983; Fem pjäser, dramatik, entré, 1986; Nattskyltning, dikter, Wahlström&Widstrand, 1987; Vitterväder, roman, Alfabeta, 1988; Till höger om månen, bilderbok, Alfabeta, 1993; Gunnar i granskogen, bilderbok, Alfabeta, 1994; Julväder, roman, Alfabeta, 2003; Trädgårdsmästaren, dramatik, Pegasus, 2006; Annas Dagbok, roman, Alfabeta, 2010; Björkarna, dikter, Heidruns, 2018; På kyrkogården i södra Lappland, dikter, Heidruns, 2020 y Under södra Lapplands höga himmel, dikter, Heidruns, 2022.