Tag Archives: Aleisa Ribalta

Gunnar Svensson: hunde el remo con cuidado

Strandkänning  Början är också slutetNyss rodde jag längs den illuminerade flodstrandennu ror jag på tvärs över floden som några kallar StyxKaron längst fram ror lugntdoppar årbladen försiktigt Playa presentida El principio es también el fin. Hace un rato remaba a lo largo

Read More

Aleisa Ribalta: Un poema de Stig Dagerman

Flykten valde oss Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke. Flykten valde oss. Därför är vi här. Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger, hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär! Bojan väljer foten. Vi valde att

Read More

Aleisa Ribalta: Las vísceras del poeta (I)

Prometeo, ya encadenado, es condenado a que un águila se coma su hígado. Cada día, y debido a una inmortalidad casi maldita, el hígado se regenera; y el águila vuelve a picar, pero el hígado crece siempre, otra vez como nuevo. LA

Read More

Aleisa Ribalta: Un poema de Ralf Parland

Derivatens sång I Lång bortaoch likväl här: Någonstanshar det kommande redan börjatNågonstans ar framtidenredan hänt. La canción de la derivada I Tan lejanoy tanto como aquí: En algún lugarlo venidero ha comenzado a serEn algún lugar ya el futuroha sucedido. Ralf Thomas

Read More

Aleisa Ribalta: Todo es mío de Elmer Diktonius

Allt är mitt  Jag äger ingenting och ofta tryter kroppens bröd. Men står jag här en stund på stranden, i solen, eller i skogens skugga, eller på bergets vindbespolta krön – mitt är allt! Och ingen kan det ta ifrån mig: jag

Read More

Aleisa Ribalta: dos poemas de Lars Gustafsson

Världens tystnad före Bach Det måste ha funnits en värld före Triosonatan i D, en värld före a-mollpartitan, men hur var den världen? Ett Europa av stora tomma rum utan genklang överallt ovetande instrument, där Musikalisches Opfer och Wohltemperiertes Klavier aldrig hade

Read More